"Nu slipper jag undra varför benen gjorde ont"




Ett halvår efter att MBS-studien* avslutats hörde en deltagare vid namn Sara av sig till oss. Hon berättade att den bensmärta hon ursprungligen sökt hjälp för, nu nästan upphört helt. Vi blev intresserade och undrade om hon ville dela sin historia. Det ville hon. Här kan du ta del av hennes berättelse:

Jag heter Sara och är 38 år. Jag lever tillsammans med min make och två barn i skolåldern och jobbar med webb och administration. Bakgrunden till mina besvär kan härledas till tidigare traumatiska upplevelser samt en längre period av allmän överbelastning, stress och press i vardagen. År 2013 drabbades jag av en stresskollaps till följd av detta. Jag gick ned till deltid och fick psykologhjälp men lyckades inte minska på pressen. I november 2014 blev jag heltidssjukskriven för utmattningssyndrom. Jag besvärades då av hjärntrötthet (som gick över efter ungefär två år), sömnproblem, ångest, stresskänslighet och en extrem utmattning där jag var sängliggande stora delar av dygnet. Vid sidan av det led jag av trauma och komplex PTSD. Mina barn var små på den tiden och det var full rulle hemma trots att jag mest behövde vila. Jag kände mig låst och funktionsnedsatt.

När jag hade varit hel- och deltidssjukskriven i några år satte det sig i kroppen. Min kropp är konstant spänd och redo och jag har jättesvårt för att slappna av. Jag har traumatiserats av de värsta åren som utmattad. Att vara så oerhört begränsad som man blir med när man ligger ner i sängen dag efter dag, år efter år triggade hemska känslor och minnen från min barndom. Sedan kom smärtorna i benen nattetid. Så fort jag lade mig ner i sängen började vaderna att värka. Det kändes nästan som den träningsvärk som man som barn hade nattetid.

Jag provade allt möjligt för att bli av med värken. Jag stretchade, tog extra magnesium, masserade benen, körde styrketräning för benen innan lägg

dags, låg på spikmatta för att öka blodcirkulationen, osv. Men ingenting hjälpte särskilt bra.

När jag letade på Internet hittade jag ingen förklaring. Jag funderade på myrkrypningar, men det stämde inte riktigt heller. En annan teori var att det var madrassen i sängen som var fel. Detta eftersom smärtan helt kunde försvinna när jag var bortrest (typiskt för MBS!**). Men jag provade att sova med och utan bäddmadrass och med olika madrasser och i olika sängar i huset och det var ingen skillnad.

Trots att jag hade kontakt med läkare genom sjukskrivningen sökte jag ingen riktig hjälp. Jag förstod nog att smärtan var psykosomatisk eftersom den var så pass situationsbunden. När jag berättade om min kroniskt spända kropp förstod jag på läkarna att det var bundet till mitt psykiska mående. Jag fick rådet att styrketräna före sänggåendet för att musklerna skulle få hjälp med att slappna av. Men det hjälpte inte mycket. Istället började jag ta maxdos med receptfri smärtstillande medicin vid läggdags och en påfyllnadsdos efter sex timmar på natten för att kunna somna om. Jag började även smörja in vaderna med massageliniment som gav en kylande och därefter värmande känsla. Det tog inte bort smärtan, men det minskade den så att jag kunde somna.



Jag hade levt med besvären i två år när jag fick höra om MBS-studien. Det började med att jag av min psykologvän blev tipsad om en föreläsning med den amerikanska läkaren Howard Schubiner som Stockholms universitet och föreningen EAET Sverige bjudit in till. Jag hade innan dess ingen aning om att EAET som terapiform fanns. Jag anmälde mig direkt till MBS-studien eftersom jag blev väldigt entusiastisk och kände att EAET kunde vara precis det jag letade efter. Att smärtan skapas i hjärnan och att man kan programmera om hjärnan lugnade mig. Att det inte behövde vara något allvarligt fel på mina ben. Jag har ju flera barndomstrauman och jobbiga händelser och känslor med mig. Det kändes logiskt att jag med hjälp av bl a expressivt skrivande skulle kunna försöka bearbeta dem och komma åt smärtproblematiken.


Jag har ju flera barndomstrauman och jobbiga händelser och känslor med mig. Det kändes logiskt att jag med hjälp av bl a expressivt skrivande skulle kunna försöka bearbeta dem och komma åt smärtproblematiken.

Jag hoppades kunna minska smärtan i benen, och smärtan som kom av en spänd kropp. Jag hoppades att jag skulle må bättre psykiskt. Under de tio veckorna som internetbehandlingen pågick ägnade jag några timmar i veckan åt att skriva expressivt och få ur mig känslor. Jag validerade (bekräftade) de känslor som kom fram och skrev "arga brev" som jag inte skickade. Jag fick även jobba med meditation och visualiseringar. Jag kom i nära kontakt med mina inre barn som visade sig vara väldigt rädda. Det mest utmanande med behandlingen var samtidigt meditationerna; att kunna sitta still och fokusera. Det blev enklare när vi skulle visualisera, till exempel visualisera hur en trygg person tar hand om oss.

Efter behandlingen hade jag fortfarande vissa besvär, men jag beslutade mig för att fortsätta med visualiseringsövningarna. Jag gjorde detta några gånger i veckan under några månaders tid. Jag såg framför mig hur jag tröstades av en trygg vuxen. Hur jag fick sitta i personens famn och bli buren. När jag hade ångest visualiserade jag hur jag gick in i ett rum för att möta mina inre barn. Det var alltid samma stora konferensrum där barn i olika åldrar satt vid ett stort bord och var rädda. Vissa barn var hysteriska och sprang runt i panik, andra satt stela vid bordet och försökte dölja sin skräck och andra hade gömt sig under bordet. Vid ett tillfälle hade de till och med byggt en koja under bordet. Jag visualiserade hur jag låste alla dörrar till rummet och tände lamporna. Sedan brukade jag sätta mig på golvet och säga att alla barn som ville ha tröst kunde komma till mig. Sedan tröstade jag barnen och tog med dem till en trygg plats.

Ett halvår efter behandlingen efter att jag jobbat med visualiseringsövningarna minskade smärtan så att det räckte med medicin en gång per natt. Ytterligare några månader senare behövdes ingen medicin alls. Några veckor senare behövdes inte ens massageliniment.


Nu har jag inte haft ont mer än en handfull gånger på ungefär två månader. Jag har märkt att smärtan kommer tillbaka på kvällar då jag inte vill gå och lägga mig och oroar mig för att det ska bli en jobbig natt med mycket vakenhet.

Det som var viktigast för mig i MBS-behandlingen var att lära sig mer om hur smärta skapas (som en varningssignal i hjärnan) och att det inte behöver vara något fel på mina ben i sig. Självmedkänsla var jag bekant med sedan tidigare, men det var bra att kunna använda det i visualiseringar. Det expressiva skrivandet var också hjälpsamt då jag kunde bearbeta mina känslor och relationer till andra människor. Jag skrev även brev och hade en "dialog" med mina ben och kroppen och fick intuitiva svar (från mitt undermedvetna?) om varför de värkte och spände sig. Jag tror nu att benvärken kom som en signal från hjärnan om att nätterna är jobbiga. Det var som att benen ville fly från situationen. Jag har en djup sömnstörning med många vakna timmar på natten och många timmar i sängen per natt innan jag sovit klart. Jag tror också att det hjälpt att jag känt mig mindre pressad av att somna om nattetid. Istället för att ligga kvar och känna mig stressad, kunde jag gå och upp, sätta mig att sticka eller läsa i ett annat rum en stund. När pressen minskade kunde min kropp slappna av.

Avseende mitt liv idag är jag fortfarande utmattad och spänd i kroppen och väntar på psykologstöd. Men jag tar inte längre smärtstillande eller använder massagelinement varje dag. Jag är inte lika rädd för nätterna och jag har mer sällan ont. Det är lättare att somna. Jag slipper undra varför benen gjort ont och jag förstår varför min kropp är kroniskt spänd. Bara den vetskapen gör att jag mår bättre. Jag kommer att fortsätta med visualiseringar och självmedkänsla när det behövs. Jag kommer också gå i mer terapi och bearbeta det som gör min kropp så spänd och utmattad.

Om jag inte fått hjälp via MBS-studien hade jag förmodligen sökt vidare och försökt få starkare smärtstillande tabletter. Min sömn hade fortsatt vara riktigt dålig. Jag hade fortsatt varit orolig och letat efter förklaringar. Nu känner jag mig mycket tryggare i situationen.

* MBS-studien är en forskningsstudie på Internet-baserad Emotional Awareness and Expression Therapy. Studien bedrivs via Karolinska Institutet (KI). MBS står för Mind Body Syndrome vilket är ett paraplybegrepp för olika kroppsliga syndrom där känslomässiga faktorer har en påverkan

** Kännetecknande för MBS är att de kroppsliga besvären kan fluktuera. De kan förflytta sig i kroppen, försvinna helt, samt variera i relation till särskilda situationer, positioner/kroppsställningar eller personer, eller vid antecipering av situationer som är stressfyllda. Läs gärna mer i Allan Abbass och Howard Schubiners Hidden From View: A clinician's guide to psychophysiologic disorders (2018)


Senaste inlägg

Visa alla